Om begreppen: Termer och definitioner inom migration- och integrationsområdet kan skilja sig åt mellan länder, rättssystem och språk. Definitionerna nedan är därför kortfattade och vägledande snarare än uttömmande. De bygger i huvudsak på vedertagen terminologi från International Organisation for Migration (IOM) och Europeiska migrationsnätverket (EMN) med viss anpassning till svenska sammanhang.
Migration och migranter
Migration – ett samlingsnamn för invandring och utvandring. Migration kan ske frivilligt eller av tvingande skäl, och kan ske enligt gällande regler eller utan nödvändiga tillstånd.
Migrant – en person som flyttar eller har flyttat till ett annat land, oavsett skäl, rättslig status eller om flytten är frivillig eller påtvingad. Begreppet är bredare än exempelvis flykting och arbetskraftsinvandrare.
Invandrare/immigrant – en person som flyttar till ett annat land för att bosätta sig där under en längre tid. Eftersom begreppet används på olika sätt i statistik, politik och vardagligt språk är det ofta viktigt att precisera vad som avses.
Emigrant/utvandrare – en person som lämnar ett land för att bosätta sig i ett annat. Begreppet beskriver migration ur avsändarlandets perspektiv, medan immigrant/invandrare beskriver migration ur mottagarlandets perspektiv.
Utrikes födda och inrikes födda med utrikes födda föräldrar – utrikes födda avser personer som själva är födda i ett annat land. Personer som är födda i landet men har en eller två utrikes födda föräldrar kan beskrivas som inrikes födda med utrikes födda föräldrar. Uttryck som “första” och “andra generationens invandrare” förekommer, men bör användas med försiktighet.
Migration och migranter efter grund eller rättslig status
Arbetskraftsinvandrare – en migrant som flyttar till ett annat land för att arbeta, eller som har beviljats tillstånd på grund av arbete.
Asylsökande – en person som ansöker om internationellt skydd i ett annat land och väntar på beslut. En asylsökande vistas normalt lagligt i landet medan ansökan prövas.
Flykting – en person som har välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland på grund av exempelvis ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och som därför inte kan eller vill använda sig av hemlandets skydd. Definitionen bygger på FN:s flyktingkonvention.
Alternativt skyddsbehövande – en person som inte uppfyller flyktingdefinitionen men som ändå riskerar allvarlig skada i sitt hemland, till exempel dödsstraff, tortyr eller allvarlig fara på grund av väpnad konflikt. Begreppet bygger på EU-rätten.
Kvotflykting/vidarebosatt flykting – en person som bedömts vara i behov av internationellt skydd och som får möjlighet att flytta till ett annat land genom vidarebosättning. Det sker vanligtvis genom samarbete mellan UNHCR och mottagarlandet.
Anhöriginvandring – migration som sker på grund av familjeanknytning till en person som redan bor i ett annat land. Det kan handla om familjeåterförening, när familjemedlemmar har levt tillsammans tidigare men skilts åt genom migration eller flykt, eller om familjeformation, när en ny familjerelation uppstår mellan personer som redan bor i olika länder. Det gäller ofta make/maka, sambo, partner eller barn, men reglerna varierar mellan länder.
Anknytningsperson – den person i mottagarlandet som en ansökan om anhöriginvandring grundas på. Anknytningspersonen kan vara medborgare i landet eller en migrant med exempelvis skydds-, arbets-, studie- eller familjerelaterat uppehållstillstånd.
Irreguljär migration – migration som sker i strid med ett lands regler för inresa, till exempel när en person passerar en gräns utan nödvändiga tillstånd eller dokument.
Irreguljär migrant – en migrant som vistas i ett land utan nödvändigt tillstånd. En person kan ha rest in irreguljärt, men kan också ha blivit irreguljär genom att stanna kvar efter att ett visum eller uppehållstillstånd har löpt ut, eller efter ett beslut om avvisning eller utvisning. “Papperslös” och “odokumenterad migrant” används ofta som vardagliga eller alternativa termer, men “irreguljär migrant” ligger närmare internationell och myndighetsnära terminologi.
Tillstånd, medborgarskap och återvändande
Uppehållstillstånd – ett tillstånd som ger en person rätt att vistas i ett land under en viss tid eller utan tidsbegränsning. Uppehållstillstånd kan beviljas på olika grunder, till exempel skydd, arbete, studier eller familjeanknytning.
Tillfälligt uppehållstillstånd – ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller under en viss period och som kan behöva förlängas.
Permanent uppehållstillstånd – ett uppehållstillstånd utan tidsbegränsning, som ger rätt att bo och arbeta i landet tills vidare.
Tredjelandsmedborgare – en person som inte är medborgare i ett EU-land och inte omfattas av EU:s fria rörlighet.
EU-medborgare – en person som är medborgare i ett EU-land och därmed omfattas av den fria rörligheten inom EU.
Medborgarskap – ett rättsligt förhållande mellan en individ och en stat, som innebär rättigheter och skyldigheter, till exempel politiska rättigheter och rätt till pass.
Naturalisering – den juridiska process genom vilken en person som inte är medborgare i ett land blir medborgare där.
Återvändande – processen där en person lämnar ett land efter exempelvis avslag på en ansökan eller efter att ha vistats där utan tillstånd. Återvändande kan ske frivilligt eller genom att ett beslut verkställs med tvång.
Återvandring – En person som har uppehållstillstånd i Sverige och frivilligt väljer att flytta från Sverige.
Integration och samhälle
Integration – en ömsesidig process där migranter och det övriga samhället anpassar sig till varandra. Begreppet handlar bland annat om deltagande i arbetsliv, utbildning, samhällsliv och sociala relationer, men också om rättigheter, möjligheter och inkludering.
Assimilation – en process där en minoritetsgrupp eller migrantgrupp förväntas anpassa sig till majoritetssamhällets kultur, normer och levnadssätt, ofta på bekostnad av den egna kulturella identiteten.
Mångkulturalism – ett samhällsideal eller politiskt synsätt där kulturell, språklig och religiös mångfald erkänns och ges utrymme inom ramen för ett gemensamt samhälle. Begreppet används ofta som kontrast till assimilation.
Segregation – ett tillstånd där olika grupper i samhället lever åtskilda från varandra, till exempel geografiskt, socialt, ekonomiskt eller institutionellt. Segregation kan handla om boende, skolor, arbetsmarknad eller sociala nätverk.
Diaspora – en grupp människor med gemensamt ursprung eller anknytning till ett visst land eller område, men som lever utspridda i andra länder. Begreppet används ofta när gruppen behåller sociala, kulturella, politiska eller ekonomiska band till ursprungslandet.